”Sånt jag tänker på när ingen ser”
Det finns dagar då otålmodet galopperar som en brunstig liten häst i bröstet och det finns dagar då det långsamma hantverket breder ut sig som en vilsam vattenspegel och låter dig sjunka in på delfiners vibrationsnivå.
Ju längre jag håller på desto tydligare blir det för mig att kreativiteten är min livboj, mitt viktigaste sätt att förstå och hantera vardagen, verkligheten och livet, och aldrig har det varit så tydligt som de senaste åren. Genom sorg och glädje, framgång och motgång har den funnits där. Det är jag tacksam för. I den här utställningen tänkte jag visa verk som tagit avstamp ur verklighetens stora känslor och små händelser, till exempel en ful matta på vårdcentralen, ett jobbigt samtal, en smutsig strumpa och en enorm saknad.