Att sticka vante (eller socka) nummer två känns alltid som en pliktskyldig upprepning, så jag bestämde mig helt enkelt för att vantar får se ut som de vill…och det blev ju rätt fint. Som en extra bonus kunde jag använda en massa restgarner som låg och skavde. 

…i dagboksbroderi i min ateljé. Vi broderade och samtalade  om olika stygn, patinering, ytor, minnen och ord. Och så drack vi kaffe förstås! Men till nästa gång ska jag investera i en bättre kaffebryggare… 😉   

Såhär års kan det ju blåsa snålt under kjolen, så för att slippa frysa om rumpan stickade jag mig ett par mamelucker i ull. Eftersom jag aldrig stickat en byxa förut fick jag tänkta till lite för att få till passformen, men jag tycker resultatet blev riktigt bra. Garnet jag använt är tvåtrådigt garn från Järbo, stickor 2,5. 

Försöker få ihop till en utställning med stickat, men allt känns bara fel och fult. Jag säger till mig själv att det är en fas, en del av processen och att det hör till. Men HUR lång tid får det egentligen ta att konstruera ett vantmönster?! Otålmodet. Frustrationen. Och alla trådar att fästa. Några kragar, eller om det är små ponchos, har det i alla fall blivit. Få se om de får följa med eller stanna kvar. Det beror på vad som händer sen. 

Dagboksbroderi tisdag

Stickade en liten hönsestrikkofta till min systerdotter som fyller 4 år idag. Jag vet att hon gillar rosa och lila bäst, så rosa och lila fick det bli. Alltid roligast att sticka när allt  inte är förutbestämt, utan en kan göra det som faller en in…  

….det är ju inte så att jag gör misstag med flit, men när det nu råkade bli så att den ena knäppkanten blev betydligt längre än den andra valde jag att förstärka den skevheten genom att sy i alldeles för många knappar i olika storlekar…små och stora pärlemorknappar om vartannat. Omöjligt att INTE fylleknäppa… Sedärja första mjuka klappen fixad.

Nu finns mina skärbrädor med hönsestrik-motiv att beställa i min webshop Seahorsehaberdashery!