Sjalen som rymde från Frostmofjället 

Visst är det gött när en färdigställer ett UFO?! Det gjorde jag i helgen. En sjal som legat flera år i en påse blev plötsligt klar. Om du vill ha en mjuk värmande sjal väljer du förslagsvis ett fluffig mohairgarn eller liknande. Vill du istället sporta looken ”jag har rymt från Frostmofjället för att barkbrödet tog slut” gör du som jag och väljer  istället ett rustikt, stickigt garn av obestämd härkomst, med rikliga mängder lanolin och en del halm och gödsel(?) kvar. Jag vill minnas att jag hade ett mönster när jag började virka, men det måste försvunnit under arbetets gång och sjalen har fått ett mer koagulerat än konstruerat uttryck. Trots vissa tveksamma val under processens gång så är jag riktigt nöjd med sjalen och är säker på att jag kommer använda den ofta. Jag kan på rak arm komma på en rad outfits där den skulle bryta av på ett oväntat sätt. Om du känner igen mönstret som ditt eget och mot förmodan vill bli creddad/taggad så ge dig till känna. 

TID

Här kommer en liten glimt av vad jag håller på med just nu. Det ska bli två verk på temat TID som ska vara med på VMT’s (västsvenska mönster och textilkonstnärer) gemensamma utställning på Ronneby Konsthall nu i november. Det ena är en Kulturtantsmandala och det andra verket ska heta Tidsmaskin. 

Trädgårdskoftan

Ett av sommarens stickprojekt var den här koftan med trädgårdstema. Vattenkannor, höns, träd och slingerväxter, morötter, rädisor och småfåglar. 

Med inspiration från Norge…

Till den här koftan lånade jag mönsterbårder från ett norskt 30-tals mönster. Själva modellen på koftan hittade jag på själv / improviserade fram, så som jag oftast gör. Garnet heter Vherdagsuld och är köpt på Majas Msnufaktur, ett otroligt trevligt garn att sticka i! Knapparna och bandet på knäppkanterna är från min egen webshop/knappsamling Seahorse Haberdashery. 

Att slippa sticka två lika…

Att sticka vante (eller socka) nummer två känns alltid som en pliktskyldig upprepning, så jag bestämde mig helt enkelt för att vantar får se ut som de vill…och det blev ju rätt fint. Som en extra bonus kunde jag använda en massa restgarner som låg och skavde. 

   
    

 

Från helgens workshop…

…i dagboksbroderi i min ateljé. Vi broderade och samtalade  om olika stygn, patinering, ytor, minnen och ord. Och så drack vi kaffe förstås! Men till nästa gång ska jag investera i en bättre kaffebryggare… 😉   

    
   

För oss frusna…

Såhär års kan det ju blåsa snålt under kjolen, så för att slippa frysa om rumpan stickade jag mig ett par mamelucker i ull. Eftersom jag aldrig stickat en byxa förut fick jag tänkta till lite för att få till passformen, men jag tycker resultatet blev riktigt bra. Garnet jag använt är tvåtrådigt garn från Järbo, stickor 2,5. 

  

Sakta men säkert 

Försöker få ihop till en utställning med stickat, men allt känns bara fel och fult. Jag säger till mig själv att det är en fas, en del av processen och att det hör till. Men HUR lång tid får det egentligen ta att konstruera ett vantmönster?! Otålmodet. Frustrationen. Och alla trådar att fästa. Några kragar, eller om det är små ponchos, har det i alla fall blivit. Få se om de får följa med eller stanna kvar. Det beror på vad som händer sen.